Bygga radonsäkert från grunden – mätning i mark och åtgärder

Radon i mark kan ge förhöjda halter i inomhusluften om grund och genomföringar inte tätas rätt. Den här guiden visar hur du mäter markradon och planerar praktiska åtgärder redan i byggskedet. Resultatet blir ett hus som står starkt mot radon i många år.

Bakgrund: vad radon betyder för din grund

Radon är en radioaktiv gas som bildas när uran i berggrund och jord bryts ned. Gasen sugs lätt in i byggnader via sprickor, rörgenomföringar och otätheter i platta på mark, källarväggar och krypgrunder. I Sverige gäller riktvärdet 200 Bq/m³ i inomhusluft enligt Strålsäkerhetsmyndigheten och BBR (2025), vilket ställer krav på radonsäkert byggande.

Att hantera radon tidigt i projektet är enklare och säkrare än att åtgärda i efterhand. Med rätt mätning, rätt material och en genomtänkt arbetsgång kan du drastiskt minska risken för problem.

Så gör du en markradonundersökning

Börja med en förstudie. Granska radonriskkartor, lokala geologiska förhållanden (till exempel morän, grusås eller fyllnadsmassor) och tidigare mätningar i området. Detta ger ett första underlag men ersätter inte fältprov.

Fältmätning av markradon görs vanligtvis genom jordgasprov. En sond förs ned cirka 0,6–1,0 meter i marken för att mäta radonhalt i jordgas och markens gasgenomsläpplighet. Tillsammans ger de en bedömning av markradonpotentialen (låg, normal eller hög). I vissa fall kompletteras med gammastrålningsmätning och kontroll av fyllnadsmassor.

• Välj 3–6 mätpunkter över den planerade byggytan (fler vid större tomter eller varierande mark).
• Undvik att mäta i tjäle eller efter kraftigt regn då resultaten kan påverkas.
• Dokumentera koordinater, djup, jordtyp, radonhalt och permeabilitet.
• Sammanfatta i en kort rapport som styr åtgärdsnivå och materialval.

Val av grund och radonskydd

Platta på mark: Lägg ett kapillärbrytande och dränerande lager (till exempel tvättad makadam) och placera radonspärren ovan detta men under betongen. En radonspärr är en gas- och ångtät duk/matta (vanligtvis PE/PP- eller bitumenbaserad) som hindrar jordgas att tränga upp. Skarva med minst 150 mm överlapp och tejpa/försegla enligt tillverkarens anvisning. För upp duken på kantbalk och täta noggrant mot vägg. Alla rörgenomföringar förses med manschetter och tätmassa.

Källare och krypgrund: Täta betonggolv och väggskarvar. I krypgrund kan en radonduk läggas på marken och anslutas tätt mot grundmur. Minimera otätheter runt brunnar, rensluckor och rör. Säkerställ att dräneringssystemet är separerat från radonlösningar så att gas inte sprids via dräneringsrör.

• Material som ofta ingår: radonduk, skarvtejp och tätmassa, manschetter, skyddsskivor (vid gjutning och trafik), samt kantlister för uppvik.
• Skydda duken mot punktering under byggtiden med gångbryggor eller skyddsmattor.

Förbered för radonsug eller radonbrunn

Även om mätningen visar låg till normal risk lönar det sig att framtidssäkra. Förlägg radonrör/slang i det dränerande lagret under plattan så att en radonsug (fläkt) enkelt kan anslutas om det behövs senare. På högradonmark eller där marken är mycket genomsläpplig kan en radonbrunn utomhus vara effektiv.

• Placering: Lägg en eller flera sugpunkter jämnt fördelade under plattan (antal styrs av yta och markens permeabilitet).
• Dimensionering: Använd rördimension som passar planerad flödeskapacitet och håll dragningarna korta och raka för lägre tryckfall.
• Utlopp: Led röret till en tillgänglig plats för fläktmontage, med backventil/huv och kondensavledning.
• Service: Förse systemet med rensmöjlighet och märk upp rören (“radon”).
• Radonbrunn: Placeras i permeabla jordlager utanför huset och kopplas till marken via rör som skapar undertryck i omgivande jord.

Kontrollera och verifiera resultatet

Kvalitetssäkra under byggtiden. Gör visuella kontroller av alla skarvar och uppvik. Använd rökpenna eller läcksökningsspray vid kritiska genomföringar. Trycksätt gärna radonröret kortvarigt för att säkerställa täthet i kopplingar. Dokumentera med foton innan gjutning eller igenfyllnad.

När huset är i bruk ska radon i inomhusluften mätas med långtidsmätning (spårfilm) minst 60 dagar under eldningssäsong, normalt oktober–april. Ligger årsmedel över 200 Bq/m³ aktiveras radonsugen, eller kompletterande tätningar utförs. Justera ventilationssystemet så att huset inte får onödigt undertryck som drar in jordgas.

• Kontrollpunkter efter inflyttning: funktionsprov av eventuell fläkt, visuell status på duken vid inspektionsluckor, och loggbok över åtgärder/mätningar.
• Underhåll: Kontrollera fläktar årligen, lyssna efter lagerljud, säkerställ fritt utlopp och byt slitdelar enligt instruktion.

Vanliga misstag – och bättre arbetssätt

• Att lita enbart på radonriskkartor. Gör alltid fältmätning på den faktiska tomten.
• Fel placering av radonduk. Den ska ligga på ett jämnt, rent underlag och skyddas mot punktering innan gjutning.
• Otäta rörgenomföringar. Använd manschetter och kompatibla tätningsmassor; kontrollera runt avloppsstosar och elrör.
• För små överlapp eller blandade system. Följ anvisningar, håll minst 150 mm överlapp och undvik att blanda material som inte fäster mot varandra.
• Sammankoppling med dränering. Radonsystem ska vara separerat för att inte sprida gas i markrör.
• Ingen beredskap för framtida åtgärd. Lägg radonrör från start, även vid låg risk, för enkel eftermontering av fläkt.
• Bristande arbetsmiljö. Ventilera vid användning av lösningsmedelsbaserade produkter, använd handskar och knäskydd, och skär duken med vassa verktyg för rena snitt.

Genom att kombinera korrekt markradonmätning, radonspärr med täta detaljer och förberedd radonsug skapar du en robust lösning. Det ger lägre risk för ohälsa och underlättar förvaltningen av byggnaden under hela dess livslängd.